Alice Cooper - Dirty Diamonds

[2005][SPV]

Från att ha vandrat på den hårdare metallens väg har bandet softat till sig lite och förra plattan "The Eyes Of Alice Cooper" var något av ett fiasko för min del. Albumet hade låtar som skulle kunna platsa på vilken Highschoolfilms soundtrack som helst. Det var smörigt, mesigt och helt enkelt inte Alicekvalitet i mina öron.

Nu har bandet hittat tillbaka till sina rötter, de rockiga rötterna. "Pretty Ballerina" andas så mycket 70-tal att det är löjligt och den den refrängstarka titellåten sätter sig direkt. Visan "The Saga Of Jesse Jane" är också ett stycke musik där Alice har lyckats otroligt bra och "Steal That Car" är en frisk fläkt efter den sega "Six Hours". Tillbaka till bandets storhetstid tar oss inte "Dirty Diamonds" men det är ett jämnstarkt album med några få skavanker som jag helst hade sluppit.

Som när man har tagit sig igenom samtliga tolv ordinarie spår på den smutsiga diamanten och möts av bonusspåret "Stand". Jag tror knappt mina öron. Låten inleder med ett intro som taget från alldeles i början av sommarplågan "Hey Macarena", därefter hör man ett: "yeah, stand up", från någon som inte alls heter Vincent Furnier.

Det där låter jäkligt illavarslande tänker jag och sedan maler låten på som någon modern MTV-rock, helt okej, men efter refrängen kommer det. Det som jag aldrig trodde jag skulle få höra på en Cooper-platta. Det jag talar om kommer få era öron att korva sig - åtminstone om ni är inskränkta hårdrockare. Själv klarar jag av det och vissa fall kan det vara helt okej men när någon två minuter och 15 sekunder in i en Alice Cooper-låt, börjar prata i takt, då tror jag nästan att helvetet har frusit till is. Nu finns det säkert en väldigt bra förklaring till detta tilltag men jag välkomnar det inte med öppna armar. Det är då tur att de resterande tolv spåren håller gammal god Cooper-klass.

Johan Karlsson

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna