|
Dream Theater - Systematic Chaos
[2007][Roadrunner]
I och med min svaghet för progressiva tongångar har Dream Theater
länge haft en framskjuten plats i mitt hjärta. Ändå
har "Images & Words", som kanske är den minst progressiva
plattan i diskografin, förblivit oöverträffad. Så
även denna gång, fast jämfört med senare års
kräftgång är "Systematic Chaos" ändå
ett stort steg framåt. Men det är lika bra att säga det
med en gång, det tar många genomlyssningar att ta sig dit.
Öppnande "In The Presence Of Enemies Pt. 1" är riktigt
snygg på samma sätt som "Scenes From A Memory". Men
liksom sin föregångare är den långt ifrån
catchy och därför också rätt tråkig. Redan
i nästa låt händer dock riktigt stora saker. Tror faktiskt
att "Forsaken", med sitt fulltändigt briljanta riff, kan
vara den bästa låt teatern fått ur sig på 10 år.
Underbart!
Sedan ger sig bandet ut i en två låtar lång brutalövning
som sannolikt influerats av deras "Master Of Puppets"-tolkningar
på turné. Och visst kan bandet sin thrash metal, problemet
är bara att allting klickar när de korsar brutaliteten med keyboards,
Alex Lifeson-slingor och inte minst James LaBries röst. Det låter
helt enkelt för hårt för att vara Dream Theater.
När man sveps iväg i nästan Opeth-mjuka "Repentance:
VIII. Regret/IX. Restitution" känns det därför som
rena befrielsen. Samtidigt blir spretigheten högst påtaglig.
Något som förstärks ytterligare när, visserligen
snygga, "Prophets Of War" bjuder på rena disco-kompet.
Kanske är det något man borde vänta sig när det gäller
Dream Theater? Ändå går det inte att komma ifrån
att det gör plattan enormt svårlyssnad.
"The Ministry Of Lost Souls" med sin rättrogna pampighet
minner om fornstora dagar men blir med sina 14.57 helt enkelt för
lång. När så det helt sanslösa 16-minuters potpurrit
"In The Presence Of Enemies Pt. 2", kramat de sista dropparna
ur mig är jag uppriktigt lättad över att det är slut.
Puh!
På något vis känns det som om Dream Theater vill bevisa
mer för varje gång. Och det är väl i sig inte fel,
men när ekvilibrismen i många fall snärjer de starka låtarna
i närmast törnrosa-liknande ljudväv, är jag rädd
att man sätter lyssnarna på väl hårda prov.
"Systematic Chaos" finns att köpa i en deluxe-version med
bonus-DVD innehållande en ambitiös dokumentär om inspelningen.
De extra tior denna version kostar är väl investerade, då
det faktiskt gör plattan mer begriplig.
Betyg: 7/10
Martin Lee
<< Tillbaka till Skivrecensionerna
|