Eternal Oath - Wither

[2005][Black Lodge]

Eternal Oath bildades redan 1991. Då var man ett, för tiden så typiskt, renodlat death metal-band. Sedan dess har man gått i en alltmer goth-orienterad riktning där huvudinfluenserna stavas Paradise Lost (känns det igen?). 2001-års skapligt omsusade ”Righteous” innehöll också en cover på nämnda britters ”Eternal”. Därefter kursade förra skivbolaget Pulverized och bandet tvingades se sig om efter en ny hemvist.

Årets Black Lodge-släpp är en naturlig fortsättning på bandets utveckling och bjuder väl inte på några egentliga överraskningar. Däremot en stor dos mycket välkomponerade stycken dödsgoth. Och det är inte alls så förutsägbart som det kanske låter. Tvärtom. ”Wither” är ett album som växer rejält för varje genomlyssning. Mycket tack vare dynamiken mellan det rena harmoniska och det brutalt tunga. Det är också detta som tydligast ger Eternal Oath en fördel mot dagens Paradise Lost. För där sistnämnda orkester alltmer har gått ned sig i någon sorts jämntjockt Depeche Mode-gytter, håller svenskarna hela tiden intresset vid liv med sina ”humörsvängningar”

Det kan ändå vara värt att påpeka att ”Wither” är en rätt krävande platta som knappast sitter vid första lyssningen. Och det är väl lite symptomatiskt för en genre som bygger på djupsinne och (emellanåt) rätt vaga kontraster. Samtidigt gör detta att de band som har låtmaterialet sticker ut desto mer. Med det sagt att Eternal Oath anno 2005 är bättre än flertalet. Jag tycker mig också på ”Wither” skönja en lätt anstrykning av sentida Opeth, tydligast manifesterat i plattans höjdpunkt ”In Despair Of My Sins”. Mer av detta och betyget skulle ha åkt upp ytterligare ett snäpp. En utmärkt platta för ruggiga höstkvällar.

Martin Lee

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna