GLORIOUS
BANKROBBERS
Live på Debaser, Stockholm 2007.01.25

TEXT: Martin Lee

Stämningen är nästan elektrisk utanför Debaser denna kväll. Som man har väntat på denna återförening! Det började ju snackas redan för ett år sedan då ryktena om en återföreningsspelning på Mosebacke dök upp första gången. Samtidigt är det lite svårt att veta hur stort intresset verkligen är utanför nostalgiklicken (eller vad man nu ska kalla det). Och visst är det många gamla polare som dykt upp mest för skojs skull. Men säkert hälften av publiken utgörs kul nog av en ny generation sleazerockare.

För egen del hade jag laddat upp grundligt inför spelningen, dels med oavbrutet lyssnande på nya ”The Glorious Sound Of Rock’n’Roll” , dels genom att avnjuta en hög bootleg-videos från 1990. Kanske aningen överambitiöst, men ack så svårt att låta bli – vi talar trots allt om en saknad som upptagit större delen av mitt vuxna liv.

Det största problemet med laddningen i fråga, är att förväntningarna skruvas upp så till den grad, att knappast något band kan leva upp till dem. Alla som hört nya plattan vet hur bra den är, men framförallt var Glorious Bankrobbers ett av Sveriges absolut tajtaste liveband när det begav sig. Att lyckas bibehålla det efter att i princip ha gjort 2-3 strögig under 17 år är i det närmaste omöjligt. Således låter bandet (precis som man borde förvänta sig) en aning ringrostigt i början. Lägg därtill att sologitarristen Micke Jansson inte är med längre (Hellacopters Strängen hjälper till på plattan), samt inte minst att Debaser som vanligt har ett helt hopplöst ljud (Olle Hillborgs fenomenala munspelande hörs t ex knappt alls).

Trots detta går bandet storsegrande av scenen. Hur går det ihop frågar sig vän av ordning? Enkelt. Glorious Bankrobbers har i princip inte gjort en dålig låt, varför en spelning med bandet blir en ”greatest hits”-kavalkad som få andra kommer i närheten av. Debaser är dessutom (tvärtemot vad jag hade vågat hoppas på) utsålt till sista kvadratmillimetern – med den inramningen lyfter allt (inklusive taket).

Men framförallt är bandet taggat ut i minsta nervspets. Återföreningen är ingen cash-in utan bygger på medlemmarnas genuina vilja. Det skapar en energi som går rätt in i såväl hjärtat som aphjärnan hos publiken som, om den fått som den velat, gärna hade sett samma setlist framföras ytterligare två gånger på raken. Allsången på exempelvis ”Young Alcoholic #2” och ”Dynamite Sex Doze” fick bokstavligt talat glasen att skallra bakom bardisken.

Att spelningen ändå inte inkasserar högsta betyg från undertecknad är en kombination av tjurig objektivitet och en genuin vetskap om att Glorious Bankrobbers, med ytterligare ett tiotal spelningar under nitbältet, kan ännu bättre. Nu står hoppet till att så många som möjligt sluter upp och ger bandet ett litet genombrott sent omsider. Få förtjänar det mer.

Betyg: 7/10

<< Tillbaka till Start