Herod - For Whom The Gods Would Destroy

[2004][LifeForce]

Enda gången jag tidigare kommit i kontakt med skivbolaget LifeForce, var vid anmälningen av emogänget Destinys ”The Tracy Chapter”. En allt annat än angenäm drabbning. Hur fel det än må vara, är det därför med en lite besk smak denna promo åker in i spelaren.

Men kanske talar denna negative association till Herods fördel. Det spontana intrycket av ”For Whom The Gods Would Destroy” är nämligen en total överraskning. Detta är nämligen så långt från ångestframkallande emocore man kan komma. Tänk istället klassisk US-metal i stil med Iced Earth och Nevermore. Eller Metallica, Megadeth, Iron Maiden och Judas Priest som hemsidan vill göra gällande.

Nu tillhör inte Iced Earth (åtminstone inte Barlow-eran) undertecknads favoriter. Och Herod lider understundom av samma brist på originalitet och groove som sina amerikanska kollegor. I alla fall så länge sångaren Judah Nero envisas med att ”finsjunga”. Inte så att han har en dålig röst, tvärtom, men det låter i sammanhanget platt och könlöst. De instrumentalt snygga melodierna behöver något som bryter av och ger nerv. Lite jävlaranamma helt enkelt.

Herod borde satsa mer på den aggression som uppvisas i sjunde spåret ”When Your Body Falls” och nionde ”The End” samt andra halvan av ”The Green Feeling”. Genom att våga sjunga ”fult” blir också de finstämda partierna så mycket starkare. De ilskna urladdningarna ger musiken en dynamik som är lika naturlig som att det egna humöret varierar av och till.

Kan hända är ovanstående reflektion något som egentligen har sin grund i svaga låtar? För näst sista spåret ”Winter’s Bane” fungerar nämligen alldeles utmärkt utan vare sig aggrosång eller mangel. Den gamla sanningen att ett bra riff och en stark refräng är allt, gör sig åter påmind.

Snyggt metalskval som dessvärre varken irriterar eller berör.

Martin Lee

Betyg: 5/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna