King Diamond - The Puppet Master

[2003][Massacre]

Kim Bendix Pedersen aka King Diamond har släppt sin elfte skiva i år och jag har resultatet i min hand. Skivan har fått namnet The Puppet Master och är en konceptplatta. Historien utspelar sej under 1700-talet och handlar om en man "Unfortunate Man" samt en kvinna "Victoria".

Historien inleds med att "The Unfortunate Man" besöker en dockteater, han blir väldigt fascinerad av dockorna som dansar runt på scenen och han får känslan av att de är levande. När sista låten drar igång så får han syn på "The Little Drummer Boy". Men vad är det? På dockans hand så ser han ett litet jack, det är blod.

Efter teatern så träffar han Victoria de börjar prata och de känns som en mystisk kraft har fört dem samman, de har samma intressen och efter ett tag så känner sej mannen helt kall och en röst viskar i hans öra - kyss henne nu! The Unfortunate Man kysser Victoria och de blir tillsammans.

Ungefär ett år senare går Victoria till dockteatern själv, men hon återvänder aldrig. The Unfortunate Man blir väldigt orolig, han går ner till dockteatern för att se vad som har hänt och det är här den hemska historien kommer igång.

King Diamond och &:Co har snickrat ihop en jäkligt bra platta där riffen står som spön i backen. Alla låtar utom No More Me är riktiga pärlor. Andy La Rocque och Mike Wead framhäver otroligt sköna solon och kungen själv presenterar en av sina bästa sång-prestationer någonsin. Jag har nog inget att klaga på, förutom den lite tråkiga låten No More Me då som jag nämnde innan.

Produktionen, omslaget, bandet ja allt är nästintill perfekt, hade de bara gjort No More Me lite bättre, så hade denna skiva fått ett ännu högre betyg. En annan sak som gör denna skiva så bra är kvinnan som "spelar" Victoria, Livia Zita. Hennes röst är verkligen härlig att lyssna på och ger skivan ett djupare sound.

Låtar som sticker ut extra mycket är:

Magic - Låten inleds med ett riff som Oskar Dronjak (Hammerfall) säkerligen skulle kunna döda för, låten är magnifik och är en duett mellan The Unfortunate Man och Victoria.

Blue Eyes - Efter ett vackert synthspel och balladaktig sång, drar låten igång med ett heavy riff och denna tillhör absolut en av de bästa på plattan, Livia Zita sköter refrängen och hon gör det med den äran.

Darkness - Börjar lite klent men exploderar sedan i en värld av hårda riff, falsett, skönsång och en mängd tempoväxlingar, underbart!

King Diamond/Mercyful Fate-fan eller inte, denna skiva är så köpvärd den kan bli, en av årets bästa!

"In The Darkness We Live Our Lives, In The Dark We Die Again"

Johan

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna