Kittie - Until The End

[2004][Ryko/Artemis]

Kittie är stora i USA; båda de föregående albumen ”Split” och ”Oracle” har sålt guld och man har de senaste åren varit med på några av de största turnépaketen bl a Ozzfest. Hur det blir med det framöver är svårt att sia om. På ”Until The End” som släpptes för en dryg månad sedan gör de verklighet av sin fäbless för death- och black metal och vänder därmed upp och ned på hela den ljudbild som gjort dem så populära. Lite som Slipknot gjorde här om året med ”Iowa”.

Det som möter en vid en första genomlyssning kan närmast beskrivas som en chock. Öppnande ”Looks So Pretty” är direkt skrämmande i sitt anslag. För så här ska väl söta tjejer i skolåldern inte låta? Jag inser att det låter mansgrisigt, men så är ju metalscenen av tradition grymt mansdominerad. Att The Donnas förra året släppte en fantastiskt svängig och på alla sätt hårdrockig historia i och med ”Spend The Night” saknar betydelse. Det var fortfarande samma gamla klichéer om möjligt manifesterade ur ett lite annorlunda perspektiv. Och inte minst; brudarna såg jäkligt heta ut. Take Me To Your Backseat – you bet baby!

Kittie är en ren antites till The Donnas och på många sätt betydligt elakare än sina manliga genrekollegor. Sångerskan Morgan Lander är så långt ifrån en drömdate man kan komma. Istället tänker man på en Linda Blair som spyr galla, snurrar med huvudet och trycker upp ett krucifix mellan benen. Att som tjej låta så här är själva definitionen av politiskt inkorrekt.

”Until The End” är begåvad med en superfet produktion signerad Steve Thompson (Korn, Anthrax) där fläskgitarrer, mullerbas och helvetespukor bärs fram på bästa tänkbara sätt. Så vad kan egentligen gå fel? Ganska mycket faktiskt.

Först och främst har man inte vågat gå hela vägen och därmed garderat med väna (nästan Bangles-aktiga) partier. På det sättet blir slutprodukten spretig på ett sätt som nästan känns på gränsen till paranoia. För det andra håller inte materialet hög standard rakt igenom, vilket otvetydigt leder in tanken på könskvotering. Det är t ex föga troligt att ett gäng grabbar med samma låtmaterial hade fått Kitties chans.

Men framförallt ringer andra spåret ”Career Suicide” kvar i öronen som kraxet från en olyckskorp. Hur kommer plattan att tas emot av den breda publiken? Är Kittie nästa gäng att bli droppade från en major? Hade det inte varit smartare att släppa ett minialbum med tjejerna i corpsepaint? Oavsett vad man tror eller tycker så är ”Until The End” en modig platta. Och det är definitivt mer än man kan säga om Kitties tidigare alster. Vågar du testa?

Martin Lee

Betyg: 6/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna