Nocturnal Rites - New World Messiah

[2004][Century Media]

Efter en lång väntan är nu till slut uppföljaren till Shadowland från 2002 här. Det var med stor förväntan och spänning som jag satte mig ner och lyssnade på Umeåpågarnas sjätte album. Det som mötte mina öron lät väldigt likt de två senaste plattorna, dock gick vissa små skillnader att skönja.

Till och börja med känns det som en liten återgång till deras första renodlade power metal-skivor. Detta på grund av att tempot på låtarna är lite högre än vanligt. Refrängerna innehåller mer körer, vilket tillsammans med keyboardens mer framträdande roll, bidrar till ett pampigare och mer storslaget sound.

Sångaren Jonny Lindqvists kraftfulla och mångsidiga stämma imponerar fortfarande. Han är verkligen en enorm tillgång för bandet och lyfter musiken många snäpp.

Att Nils Norbergs trakterande av elgura inte går av för hackor visste jag redan, men här får han stundtals verkligen briljera. Det som jag gillar med hans spelstil är att den är teknisk med sweeps och tapping, samtidigt som det har en skön rock n´ roll-känsla.

En av de saker jag tycker Nocturnal Rites är duktiga på är att skapa bra plattor med oerhört jämnt låtmaterial, så är även fallet med New World Messiah. Bland favoritspåren tillhör mäktiga Avalon, som påminner en hel del om Afterlife.

Andra låtar som sticker ut är tunga, arabdoftande Egyptian, Awakening, vars underbara brygga ger mig gåshud och avslutande Nightmare med sina medryckande gitarrmelodier.

Det behövs inte många genomlyssningar för att förstå att de har lyckats skapa ytterligare ett kanonalbum. Det når inte riktigt upp till den fantstiska Afterlifes nivå, men är minst lika bra som Shadowland.

Nocturnal Rites lyckas med konststycket att göra power metal, som varken låter särskilt tralligt eller likt något annat och dessutom har ett betydligt hårdare sound än majoriteten av band i samma genre. För er som inte upptäckt Sveriges bästa hårdrocksband är det hög tid nu.

Martin

Betyg: 9/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna