Nostradameus - Pathway

[2007][AFM]


Som gammalt fan av Nostradameus så slås man direkt av känslan att "nu fanken är det slut på lajandet, vi är arga och ska jävlarimej inte spela power metal någe mer!". Avstampet med förra plattan "Hellbound", en platta som växte hyggligt med tiden, var inget sjumilakliv, men tillräckligt för att man musikaliskt sett borde ha förflyttats till heavy metal-facket och på "Pathway" är det knappast någon återresa till ungdomens glada dagar det handlar om.

De goa Göteborgsgrabbarna i Nostradameus har vuxit upp, blivit bittra och griniga gubbar som avhandlar ilska, inre demoner och andra trivialiteter till eftermiddagskaffet. Freddy Persson har rakat sin tunna kalufs och vrålar ut sin vrede till hårda kompromisslösa kompositioner. Riffen är snarare lånade från Dio än Edguy numera ("Death by my side"="We Rock", någon?). Maffigt producerade hockeykörer ska överväldiga lyssnaren när refrängerna inte riktigt räcker till. Någonstans längs stigen slog det slint…

Dilemmat i Nostradameus fall är man gått från att vara ett lovande power metal-band i den hårdare skolan till att bli ett mer anonymt inslag i heavy metal-myriaden. Det finns inget som direkt spelmässigt tyder på att de inte skulle kunna lyckas här, men låtarna räcker helt enkelt inte till. De låtarna som väl fastnar, exempelvis "The Untouchables" eller "Wall of Anger", gör det tyvärr inte tack vare deras styrka utan snarare på grund av en envis repetition. Nostradameus verkar ha tappat bort den där sista ingrediensen för att skapa låtar som man längtar efter att få höra igen; det svänger liksom inte längre. Låt oss hoppas att det bara är en tillfällig förvirring som drabbat bandet och att man snart hittar den rätta vägen igen.

Betyg: 5/10

Jacob Holmström


<< Tillbaka till Skivrecensionerna