Shining Fury - Last Sunrise

[2004][Metal Blade]

Hur många Helloween-kloner finns det nu egentligen? Åtskilliga om ni frågar mej och detta power metal-band ifrån Italien är ännu ett att lägga till på listan. Men där andra klon-band blir nertryckta i skiten, kravlar sig italienarna upp likt en mask, för att visa var skåpet skall stå. Okej, de kanske inte är så jätte orginella men med en sångare vars röstkapacitet liknar Andre Matos (Shaman) och Martin Steene (Ironfire) så kan det väl inte bli dåligt, eller?

Shining Fury bildades redan för tre år sedan av trummisen Ross Lukather. Hans mål var att komponera snabba och melodiska låtar. Till sin hjälp värvade han Tommy Pellegrini (gitarr), Alessandro Cola (bas), Francesco Chelin även kallad Toniello som andra gitarrist och slutligen Francesco Neretti, som fick äran att sköta den vokala biten. En vän till bandet - Oleg Smirnoff anslöt sig till bandet i studion, han fick sköta keyboardens toner.

Last Sunrise är fylld av snabba låtar, vackra melodier och hårda riff. Introt börjar med sjungande barn, det låter nästan lite läskigt och man skulle nästan kunna tro att en King Diamond-historia skulle vara på väg att börja. Dessa tankar är dock som bortblåsta när andra spåret (Broken Hopes) drar igång. De efterföljande två låtarna "060501" och "Sleepin Coma" dundrar på i ett snabbt tempo och i den sistnämnda får jag även lite Sonata Arctica-vibbar. Skivan rullar vidare och inte förräns låt nummer sju (Memories) kommer igång, kan vi lugna ner oss på riktigt.

Låten inleder med ljudet av en åsk-smäll och regndropparna som faller på marken (Sonata Arctica - The End Of This Chapter,någon?). Dialogen som sedan följer i två minuter(!), är faktiskt ganska patetisk, det låter som den är tagen ifrån en dålig amerikansk-såpopera. En man och en kvinna grälar om att mannen anser att kvinnan är otrogen och det slutar med att de mest säger "fuck" till varandra, eh. Efter dialogen börjar i alla fall plattans enda ballad och den är faktiskt ganska stämningsfull. Den är dock ingenting gentemot andra metalbands vackra kompositioner.

Net Love är den sista av Shining Fury´s egna verk på Last Sunrise och skulle resten av plattan låta så här, skulle den vara riktigt bra, nu får den nöja sig med bra. Spåret är ett fantastiskt snabbt spår och refrängen, ja allt är det absolut bästa på hela skivan, ska ni bara kolla upp en låt, kolla då upp denna! Skivan avslutas med något så ovanligt som en Toto-cover, nämligen låten Rosanna. Jag måste säga att den funkar bra i lite hårdare förpackning, bättre än orginalet? Nja, men likvärdig i alla fall.

Johan

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna