Sinister - Creative Killings (Re-release)

[2004 (2001, 1990)][Karmageddon Media]

Vet inte riktigt hur turerna har gått, men vad jag förstått har skivbolaget Karmageddon Media i princip tagit över alla rättigheter som tidigare tillhörde nu insomnade Hammerheart. "Creative Killings" är således en återutgivning av en platta som gavs ut redan 2001. För att göra detta lilla trick motiverat har man i denna version slängt med en illaljudande demo från 1990 - "Perpetual Damnation"- samt en cover på Slayers "Praise Of Death". Säkert kul för den riktigt inbitne, men absolut inget skäl att köpa plattan en gång till för den som är ute efter kvalitet.

Enligt skivbolagsinfon är detta den första plattan med flicksnärtan Rachel på sång. Eller nåja; Rachel för framförallt tankarna till Linda Blair med snurrande huvud, crucifix i skrevet och gröna spyor på hakan. Och det är väl precis som det ska när det gäller dödsmetall. Fast ska sanningen fram har jag alltid haft lite svårt för kvinnlig growl. Det känns nästan som någon sorts krystad könskvotering med enda syfte att vara annorlunda. För inte fanken kommer brudarna inom scenen ens i närheten av sina manliga kollegor - Angela Gossow inräknad.

Låtmässigt är dock "Creative Killings" en alldeles ypperlig dödsplatta, som bitvis för tankarna till storheter som Immolation och Napalm Death. Speciellt låttrippeln "Judicious Murder", "Reviving The Dead" och "Early Gothic Horror" är en uppvisning i tekniskt brutalmangel som känns ända in i märgen. Tänk vad det hade blivit av dessa kärnvapen med en Glen Benton eller George Fisher bakom micken!

Kanske är jag en konservativ mansgris (eller gubbstrutt - avgör själv), men det kan inte hjälpas; när det gäller death metal vill jag ha en karl i frontlinjen! Ändå går det inte att avfärda "Creative Killings" som en dussinprodukt. Istället sluter jag ögonen och låter mig lämlästas av de meckiga motorsågsgitarrerna, samtidigt som jag låtsas att growlhäxan i själva verket är en dussinbrölare med pålagda effekter.

Martin Lee

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna