Zeno - S/T

[2005][MTM]

Zenos debut är en älskvärd guldklimp för AOR-samlare. Inte minst för att den är svår att få tag på i vinylformat, utan även för att den ska vara orgasmiskt bra. Det är åtminstone vad undertecknad har fått för sig under en sejour på en välkänd festivals forum för några månader sedan. Zeno-skivan var ett hett samtalsämne och hyllades från både höger och vänster. Jag, som skribent tillika chefredaktör för den här blaskan, hade i samma veva fått hem en promo av just nämnda platta.

Albumet visade sig härstämma från mitten av 80-talet, närmare bestämt 1986, och versionen av "Zeno" som hade kommit med posten låg nu på mitt bord och glänste. Skivan som jag fick erhålla var en remix av den äldre varianten och med fem bonusspår. Allt jag hade läst om skivan tidigare gjorde att jag hade fått högt ställda förväntingar på plastbiten.

Feta keyboard melodier, lättsmälta riff, en fantastiskt klar produktion och en mästares stämband, fick mig för en stund att bli helt hänförd. Mina lågor av eld falnade dock efter en stund och jag började gäspa trött. "Okej, det här var väl okej, men mästerverk? Nja.", tänkte jag. Tiden gick och låtar som "Signs On The Sky", "Emergency" och "Eastern Sun" fastnade på min näthinna.

Nu har det gått flera månader sedan första gången "Zeno" nådde mina öron och alstret har växt en del. Förutom de tidigare nämnda spåren har även de avslutande trudelutterna "Heart On The Wing", "Circles Of Dawn" samt "Sent To Heaven" utkristalliserat sig som favoriter. Bonusspåren - The Making Of Zeno - som följer härnäst är riktigt upphetsande. AC/DC-doftande(!) "Don´t Count Me Out" är en riktig höjdare som i slutet förvandlas till en up-tempo sleazedänga. "Signs On The Sky (Earlier version) är snabbare, känns svettigare och är nog till och med bättre än originalet. "How Can I Now" visar prov på klassisk AOR med en mäktig körrefräng - aningen för smörigt för min del dock. "Don´t Tell The Wind (Earlier version) är även den lite kortare än originalet, halvtam är ett bra som passa, tyvärr. "Love Will Live (extanded 12" version)" är troligtvis det smörigaste på hela plattan, en riktig mysballad.

Som helhet fungerar Zeno ganska bra, ibland tenderar det att bli klibbigt och slätstruket, men helheten är ändå bra. "Zenology II" som kom några år efteråt är både snäppet hårdare och vassare.

Johan Karlsson

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna